tisdag 27 maj 2008

Det är skillnad på FN och FN


Jag, precis som de flesta svenskar, är positivt inställd till Förenta Nationerna, FN. Sverige har alltid varit ett frenetiskt aktivt medlemsland och vi firar FN-dagen i svenska skolor mer än vi firar nationaldagen. Kort sagt, FN är nästan "untouchable" i svenska sinnen. Det står för mänskliga rättigheter och för "det goda". Våra Svenska och nordiska FN-soldater har varit föredömen ute på FN-missioner i oroshärdar och många av oss känner säkert någon som har varit FN-soldat. (Jag har i enbart min egen familj personer som tjänstgjort på Cypern och i Libanon och vänner som var i Bosnien.)

Då och då, faktiskt rätt ofta nuförtiden, kommer det "chockerande" nyheter om att FN-trupper begått allvarliga missdåd ute i världen. Eller att FN-missioner i olika sammanhang är inblandade i korrumptionshärvor. Och Svenska bloggare utbrister förvånat, "men hur kan vårt FN göra något sådant!!??" Indignationen är stor och världsbilden på något sätt raserad.

Fantastiskt... Amerikaner är annars världsmästare på att utmåla FN som något slags land eller enhetligt företag där alla lyder order från Generalsekreteraren. Men Svenskar ligger inte långt efter.

Verkligheten är tyvärr att FN är kraftigt dysfunktionellt som organisation, må vara det bästa vi har idag, men långt ifrån felfritt.
Enkla saker att tänka på är ju till exempel att FN består av massor med länder som är diktaturer, inte respekterar de mänskliga rättigheterna och beter sig allmänt svinigt mot sina egna medborgare. Härliga länder som Syrien sitter i kommittén för mänskliga rättigheter... USA, Ryssland och Kina sitter i Säkerhetsrådet med veto-rätt och ett utmärkt "track record" när det gäller att respektera mänskliga rättigheter och andra länder...

Sen tror jag många faktiskt inte inser att en stor del av alla FN-anställda kommer från väldigt fattiga och korrumperade länder, och de flesta har FN som en karriär, inte som ett personligt kall. FN-soldater från andra länder än Norden är ofta utkommenderade till FN-tjänst, alternativt rekryterade mer eller mindre direkt från gatan... så att pakistanska FN-soldater byter Kongolesiskt guld mot vapen till rebeller är inte speciellt märkligt. Är det acceptabelt? nej. Men är det konstigt? nej...

Faktum är att det gör mig bra ledsen att tänka på att hade inte FN varit uppbyggt för att skydda staters suveränitet så hade FN kunnat rädda miljoner människors liv till dags dato. Rwanda, Bosniens etniska rensning, Kambodja, Darfur...listan kan göras mycket längre. Det är alla länder där FN inte har haft mandat att gripa in, för det har varit "enskilda staters angelägenheter".

Att det sedan finns klausuler i FNs regler som ger FN rätt att gripa in enskilda stater via intervention i händelse av folkmord...ja, det stoppas väldigt effektivt av säkerhetsrådets permanenta medlemmar..ivrigt påhejade av skurkstater som också är medlemmar i FN. De vill inte gärna ge prejudikat som kan ge legitimitet till att intervenera också i deras länder...

De enda gångerna FN har lyckats intervenera lyckosamt är i princip första Gulfkriget. Då var det ett solklart fall av ett lands aggression mot ett annat..och hela FN kunde ställa sig bakom den USA-ledda utsparkningen av Irakiska trupper ur Kuwait.

Tänk om FN hade kunnat gå in och medelst kraft skyddat tutsier och hutus från varandras miliser i Rwanda? Tänk om de Holländska FN-trupperna inte hade övergett muslimerna i Srbenica? Tänk om, tänk om...

FN i all ära, men man måste ha en nyanserad bild på organisationen som är en organism bestående av hundratals olika stater med egna agendor.

Mer om FN-truppers förehavanden:
Haiti
Kongo
Libanon

Inga kommentarer: