tisdag 26 februari 2008

Prozac fungerar inte


Så var det vetenskapligt bevisat. Lyckopiller fungerar faktiskt inte.

Eller, jo det gör de, men sockerpiller fungerar precis lika bra. Placebo-effekten av pillerna är högst effektfull.

Jag är inte förvånad. Om vi leker med tanken att anti-depressiva medel fungerar som det är tänkt, dvs sänka eller höja olika substanser i hjärnan som reglerar vårt lyckotillstånd. (Nej, inte knark, det är något annat...). Då fungerar det som tänkt i de fall en människa depression beror på ett medicinskt fel.

Om vi sen betänker att prozac varit världens bäst säljande läkemedel, innan Viagra kom ut på marknaden, så inser vi att det största medicinska felet hos människor är kemisk obalans i hjärnan...eller? Det faller på sin egen orimlighet.

Kan det vara så att många deprimerade människor är deprimerade på grund av faktorer i sin miljö? Otrivsel på jobbet, vanmakt i relationer, fattigdom, identitetskriser och allt vad det kan vara. Det är lätt att skylla på "kemisk obalans" för att inte behöva ta ansvar för sitt eget liv och att man kan påverka det själv.

Religiösa tokdårar


Jag är ledsen, men det här var mestadels något som fick mig att skratta högt, faktiskt. Dagens GT/Expressen rapporterar att lille Rufus 6 år fick en oväntad överraskning i sin födelsedagspresent från leksaksbutiken: Ett visitkort/reklamblad från anti-homosexuella kristna gruppen "amoso"...
jag vet inte, men vad är det med kristna, för all del samtliga religiösa, tokdårar, och deras språkbruk...? Hur tänker de?
"Hmm....vi ska övertyga de otrogna barnen om de där bögarnas syndiga leverne, då får vi nog ta till grova ord och riktigt smaska på... vi skriver "röv-hål" "...

För all del, att HIV sprids lättare via analsex är ju ett medicinskt faktum... men att "slicka varandra i rövhålet" är ju inte direkt samma sak, och för all del inget som är förbehållet homosexuella. "Rimming" är på sina håll uppskattat även av kristna heterosexuella skulle jag tro:-)


Det hela barnsliga angreppssättet gör ju bara att det blir än mer tydligare hur tokiga i huvudet de religiösa är.... men att de är så grova i mun var en nyhet.

Påminner mig om en gymnasieskola på vägen till jobbet där någon stackars kreativ ungdom som försökt vara grov sprayat på skolväggen..."Hor-Kyckling"... LOL! Det kanske är någon invandrare vars kultur jag inte riktigt förstår där hor-kyckling är ett grovt tillmäle? Själv tycker jag det låter ganska sött!

Nåväl...en seriös uppmaning till religiösa: Håll truten, förpesta inte våra barn med era psykologiska virus och lämna folk i fred om ni inte har något vänligt att säga!

Rödeby


"Samhället förmådde inte se familjens situation" är dagens rubrik på DN angående kommunens frånvaro av agerande i Rödeby. Socialtjänsten klandrar sig självt osv.

Jag vet inte, bortsett från hela den långa diskussionen angående "50-åringens" nödvärnsrätt i frågan, så inte är det kommunens sak att peta i familjeliv hos enskilda familjer. De ska skydda barn i familjer, ja definitivt. (Vetlanda-fallet är ett solklart fall av tjänstefel hos socialförvaltningen). Men i första läget måste polis och åklagare klandras här. Den så kallade 17-åringen som gång på gång tilläts trakassera familjen utan att erfoderliga åtgärder vidtogs...där måste ansvaret falla hos skola, polis och inte minst hos pojkens föräldrar. Rejäla åtgärder som syftar till att sätta killen på rätt spår igen, inte bara temporärt slå honom på fingrarna. Samhällstjänst som utdöms med ca 40 timmar till exempel är inte på när tillräckligt. Då blir det just ett straff, ingen lärdom. Samhällstjänst för ungdomar skulle behövas utdömas med både längre tid och väldigt riktade mot insatser som kan lära dem empati och respekt för andra människor. Låt kidsen arbeta på långvården någon vecka, hos en begravningsentrepenör någon vecka, praktisera tillsammans med polis, ambulans och brandkår..och varför inte på daghem. Allt under insyn och handledning av en eller två starka personligheter. Gärna ett program på ett års tid eller mer, förlagt på kvällar och helger.

Där ligger kommunens ansvar att ta fram "rehabiliterande program".

Och till sist kommer vi inte ifrån pojkens eget personliga ansvar. Var och en är ansvarig för sina egna handlingar och konsekvenserna det leder till. punkt.

måndag 25 februari 2008

4 fungerande njurar


Läser man dagens Aftonbladet så kan man läsa följande artikel om Maria Ahlberg som är född med 4 fullt fungerande njurar. (Det normala är för den oinsatte att man har 2.) Samma sak med en kvinna i England. Tydligen är det något som händer ungefär en gång på femton miljoner...

Nu är det ju inte så att man behöver fler än 2...men Darwins teorier förklarar det här bra mycket bättre än bibeln. Jag skulle för övrigt gärna vilja höra en präst eller iman förklara det här fenomenet... "Hon har syndat, så Gud straffar henne med ett par extra njurar..." Eller helt enkelt "Gud har humor"

Nu kan de här två damerna visserligen donera bort ett par njurar och fortfarande ha kvar sin normala fulla uppsättning...så det är ju en god sak i sig:-)

Ponera dock att vår värld blir mer och mer full av olika gifter som kroppen behöver rensa ut...där spelar njurarna en stor roll. I framtiden kanske det behövs 4 njurar för att hantera all skit som vi får i oss...och alla som bara har två njurar dukar under eller kopplas till dialyser.... sakta men säkert blir världen befolkad av människor med 4 njurar.

Evolution. Punkt.

Hitler, Frankenstein och Tony Curtis till val i Indien


Ja, de är inte kloka i Indien.. jag har den stora förmånen att ha indiska kolleger så det här förvånar mig inte det minsta. :-)

Hitler, Frankenstein och Tony Curtis kämpar om röster i indiska delstatsval

söndag 24 februari 2008

Spåtanten


Igårkväll hade vi besök av en väninna till min sambo, och som vanligt lyssnar man intresserat på något koleriska kvinnan hon är. Hon har nämligen en tendens att mestadels höra av sig när hon behöver lätta sitt hjärta, hon stressar gärna upp sig och oroar sig en hel del här i livet. Vissa skulle nog kalla henne en aningens ältande och problemfokuserad faktiskt...iallafall av mig.

Hursomhelst, igår berättade hon att hon hade känt sig mer orolig än vanligt sista veckan, och hade varit sjuk, så hon kände sig ynklig. Hennes recept på att komma på fötter mentalt igen har varit att lyssna på två olika kassettband. (Att någon fortfarande har kassett-band är en ju en intressant historia i sig...).
Det ena bandet var mentalt träning av Uneståhl, fair enough...mentalt träning är bra och fungerar på många, det är inget konstigt med det så länge vi håller det på en saklig nivå.
Det andra bandet var en inspelning hon gjort hos en spåtant för några veckor sedan...

Det är här jag helst av allt vill gå igång i Richard Dawkins-stil och verbalt slappa henne i huvudet med en hoprullad dagstidning...men för familjelivets frid får jag istället anta en intresserad min och humma och nicka... och jag får höra följande (Kraftigt komprimerat av mig):

"Spåtanten[heter något annat i verkligheten] sa till mig att jag inte ska anstränga mig så mycket för att vara andra till lags hela tiden, att jag måste tänka på mig själv också. Att jag duger som jag är, och att jag inte alltid måste vara så duktig och så... och det stämmer ju precis, hon hittade verkligen precis det där som jag känner..."

Jaha...men att det ska vara så fruktansvärt svårt att inse att man knappast är unik om de här känslorna, att hon säger precis samma saker till varenda tjej som dyker upp hos henne och känner "Duktig flicka"-press". Det kallas "Forer-effekten" när man känner igen sig i allmängiltiga uttalanden, och uttalanden som dessa kallas Barnum-statements efter den berömde PT Barnum. Väl dokumenterat sedan förra seklets början.

Men likväl går folk på det precis hela tiden.... om du vill testa det själv, läs ett vanligt horoskop i vilken tidning som helst, och du kommer tycka att det stämmer åtminstone till hälften. Testa sedan att läsa horoskopet för ett annat stjärntecken fast tänk dig att det är riktat till dig..så stämmer det precis lika mycket.

Även om man är medveten om de här sakerna, och känner till konceptet Cold Reading, så är det lätt att falla dit och tycka att det kanske ligger något i det iallafall... Ett intressant exempel på hur man lätt faller offer för sin egen vilja, trots medvetenhet om de psykologiska bakgrunderna kan du hitta här på Nina's blog. Hon vill inte helt avfärda mediumets "förmåga"....vilket också är ett vanligt självbedrägeri där man anser sig vara sunt skeptiskt...att det finns många fejkare men att det kanske kanske finns någon som verkligen kan, iallafall lite grand..för man vill ju så gärna tro...och att man är skeptisk till vissa medium ger auktoritet till det medium man faktiskt tror besitter lite grand andlig förmåga. Inte lätt det här med att vara människa:-)

För mer om cold reading, titta på illusionisten Derren Brown på Youtube för exempel på hur det går till.


Nåväl, för att återgå till sambons vännina...det är väl i sig ingen fara med att hon bedrar sig själv, men jag gillar inte att det finns så många människor som profiterar på andras svaga självkänslor... för att inte tala om undergräver vårt upplysta samhälles strävanden efter mer upplysning.

Håll ögonen öppna för min blogg framöver...jag har nämligen blivit utlovad av en annan av sambons bekanta att få lyssna på hennes band från ett medium som hon också träffat (Det är som en farsot det här medie-tramseriet...), och jag ska försöka återge det så gott jag kan här med medföljande analys.

fredag 22 februari 2008

Richard Dawkins for President


I Sverige är inte Richard Dawkins speciellt känd, ännu. Men i USA vållar den vetenskapstokige engelsmannen stor debatt, och även hemma i England blir många berörda av hans böcker och dokumentärer.
Vad är då Richard Dawkins ståndpunkt?
Jo, han ger sig konsekvent i kast med att vetenskapligt analysera alla möjliga new age-ideologier, religioner, naturmediciner, astrologi och andra "andliga" idéer. Han har bland annat författat boken "The God delusion" som har väckt stor debatt i det ultra-konservativa kristna USA. Men, för oss kära Internetanvändare har han också dykt upp på Youtube med sina channel4-dokumentärer i programserien "The enemies of reason" [Förnuftets fiender]. Klart rekommendabla att titta på.

Homeopati får en vetenskaplig förklaring här tillexempel.

Enemies of reason

Senaste dokumentärserien: "Root of all evils" som behandlar religioners grundläggande egenskaper och konsekvenser. Se första programmet här.

Ryssland hotar med våld

Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan Putins Ryssland skulle börja uttrycka sig med maktmedel baserade på annat än gas-monopol.
Samma dag som den gamle stockkonservative Gunnar Hökmark lyckas förmedla ett nyanserat och sammanhängande budskap om svensk säkerhetspolitik kopplat till ryskt , via gas-distributionsmonopol, maktutövande....så går ryssarna ut med direkta hot om våld i samband med Kosovo-situationen.

Gammmal unken ryss-skräck borträknat så har det de sista 5 åren synts en tilltagande benägenhet från Rysslands sida att både utöva ekonomisk utpressning mot sina grannstater och att provocera militärt gentemot västländer. Detta till trots diskuteras svensk säkerhetspolitik fortfarande på penninggrunder, inte på hur säkerhetsläget ser ut, vilka långsiktiga konsekvenser vi får...eller vad som ska prioriteras framöver.

Nej, vi behöver inte ett invasionsförsvar enligt kalla kriget-modellen. Däremot behöver vi ett försvar som kan hantera militära aktioner riktade mot Sverige. När ryska trupper besätter Fårön och östra Gotland för att skydda Gazproms gasledning handlar det inte om att förhandla, utan om att avskräcka....först då har vi ett förhandlingsläge i första hand. Det håller inte att projicera svensk mentalitet på rysk politik och vi måste förstå att maktutövning med hjälp av hot om våld inte är främmande för Kreml. Då får vi också anpassa oss efter situationen som råder, inte efter hur vi vill att den ska vara. Här är en tankeställare från Expressen om hur det skulle kunna bli.

Aktuellt:
Ryskt bombflyg avvisat över Norge
Ryskt bombflyg avvisat över Storbritannien
Ryskt bombflyg avvisat av britterna - video från BBC
Ryskt bombflyg avvisat över Japan/Amerikanska skepp

Skär alltså inte ner mer på försvaret. Ge försvaret dessutom tydliga uppgifter och mandat.

torsdag 21 februari 2008

Kränkt och kränkt...jag kanske är lite ledsen...

Ingen har väl missat debatten i DN där det nymodiga begreppet "kränkning" har hamnat på sin spets. Man undrar ju var vi är någonstans idag när utvecklingen går mot total post-modernism? För den som undrar så innebär post-modernism enkelt utryckt att verkligheten är en tolkningsfråga. Draget till sin ytterlighet i kränkthetssammanhanget innebär det också att den som bestämmer om någon har blivit kränkt är den som upplever sig som kränkt. Lite tvärtemot vår traditionsenliga sed att tvistemål ska prövas från både försvar och åklagares sida.
"Du har kränkt mig" behöver inte bevisas, eftersom det är den som har blivit kränkt som har rätt. "Upplevelsen" av kränkningen är det centrala, inte uppsåt eller syfte hos den förmente "kränkaren".


Således hade alltså DiskrimineringsOmbudsmannen (DO) rätt härom året när han ansåg att Nogger Black var ett rasistiskt påhopp från GB's sida. Det faktum att Nogger hetat Nogger i mannaminne och att "black" syftar på lakrits har alltså inte med saken att göra om du råkar vara mörkhyad och känner dig påhoppad av nämnda glass.

Nog får det vara nog?

Jag vet inte om det har slutat att läras ut i skolan nuförtiden, men det gamla epitetet "jag avskyr dina åsikter men skulle dö för din rätt att yttra dem" verkar ha dött ut någonstans. Yttrandefriheten gäller inte vissa separata grupper, som i all välmening fått lagstadgat extra skydd, utan skall begränsas.... och det är väl egentligen fair enough, om det inte vore för att lagstiftningen inte stipulerar var gränserna går, utan de gränserna sätts av den kränkta gruppen självt. Oavsett om det så gäller handikappade, religiösa, etniska grupperingar eller hbt-personer.

Det är ett rent litet moment 22 vi har fått på halsen, och det är ju tragikomiskt. Men föga komiskt för de som blir drabbade och anklagade för att vara "kränkare". Ironiskt nog hamnar ju också sympatierna hos den anklagade och inte på den som har känt sig kränkt.

Varför blir det så? Jag säger bara, "pojken som ropade varg".
Om dogmatiker och fundamentalister får råda och känner sig lika kränkta av tolkningsbara möjliga förolämpningar som om de hade blivit kränkta på allvar medelst våld, hot eller förföljelse såsom vi känner det....ja, då urvattnas även de sistnämnda kränkningarna.

För så här är det; Kränkt är du när du blir utsatt för någonting fysiskt, eller hot om det. Om du blir våldtagen, slagen, får din fönsterruta inslagen eller får ett grishuvud med posten...då är du med stor sannolikhet "kränkt". Blir du förlöjligad, retad eller utsatt för någons mer eller mindre korkade kommentarer...då blir du kanske sårad, förolämpad, arg eller ledsen. Punkt. Allt annat är att förminska de riktiga kränkningarnas allvar.


Nu kommer ju kränkningarna med stor sannolikhet att dö ut av sig självt...det som var modernt och rätt förr är det sällan nu. Strömningar i kulturen skiftar som låg och högkonjunkturer.... på 30-talet var ras-genetik helt rätt och accepterat...fram till 70-talet var homosexualitet olagligt...fram till för bara något år sedan var svenska kyrkan inget valfritt att tillhöra.
Observera att ovanstående inte är påståenden att tolka, de är fakta. Kan fakta var "kränkande"? (Ja, tydligen).

Sov gott Sverige.

-----------------------------
Som ett hastigt p.s.:
Debatten går het. Intressant nog går debattörerna igång på att hoppa på DN-journalisten Zaremba och hans tidigare artikelserier, nagelfar hans research och mer eller mindre smutskastar honom personligen. Varför inte ta tillfället i akt att bemöta sakfrågan, att istället lyfta fram hur situationen egentligen är? Om någonsin är ju nu ett gyllene tillfälle att slå ett slag för de utsatta gruppernas situation och rättigheter. Men icke...det luktar surt och amerikansk valkampanj över sättet de går i klinch med Zarembas journalistik.
"Fallet Zaremba"-Aftonbladet Kultur

"Ordrikt men dunkelt om kränkningar" - Henrik Tornberg

Sen finns det ju de mer nyanserade bloggarna som faktiskt vill diskutera sakfråga. Även om det exemplet Eva-Lena Jansson tar upp som komik med Expressens artikel om Patrick Ekwall's upplevda kränkning är just ett lysande exempel på varför kränkningsbegreppet håller på att urvattnas totalt och faktiskt behöver diskuteras.

Och till sist, en krönikör som sätter ord på det hela på ett bättre sätt än jag: Johannes Åmans ledare i dagens DN.