Sverige avskaffar Värnplikten i fredstid, det är summan av försvarsberedningens senaste utspel...därom kan man tycka en hel del:
Man kan väl säga såhär: Om jag nu inte redan hade fullgjort min värnplikt tidigare, så hade jag totalvägrat att bli inkastad som en hastigt påkommen och förmodligen i elfte timmens kanonmat med för kort utbildning, bristande material och icke-existerande militär infrastruktur den dagen värnpliktiga blir inkallade för att möta ett hastigt uppkommet hot.....
Det finns många frågor att diskutera kring försvaret, och hur försörjningen av soldater ska ske. Men ett är säkert, ett bra försvar tar tid att bygga upp, och igenom historien har tiden aldrig varit på den attackerades sida. Kort sagt, alla ockuperade, invaderade eller "våldtagna" länder har tagits med byxorna nere. Ja, förutom Frankrike 1940 som var fullt mobiliserade lång tid innan Tyskland körde över dem. Men Polen, Danmark, Holland, Norge, Belgien, Soviet-unionen, Pearl-Harbor-USA...det var en helt annan historia det.
Konflikter seglar upp otroligt hastigt och oförutsett. Soviets attack på Finland 1939 hade inte ett särskilt långt förspel. Georgien-konflikten likaså.
Tittar vi i modern tid för övrigt så har vi både Saddam Hussein och Talibanväldet i Afghanistan som två parter som under loppet av bara några månader fick se sig själva överkörda efter en abrupt händelseutveckling efter elfte september 2001...
Tittar vi på andra delar av samhället som överrumplas så kan vi titta på bankkrisen och bostadskrisen idag...vem såg det komma för ett år sedan?
Faktum är att otroliga saker inträffar, precis hela tiden faktiskt...
och varför då ha en hemförsäkring som inte täcker? Och som ändå kostar pengar. Antingen lägger vi ner hela kalaset totalt, eller så investerar vi i något som är för stort för dagens behov, men kanske någorlunda adekvat inför morgondagen.
Att återuppbygga försvaret lär aldrig hinnas med. Punkt.
Rekommenderad läsning:
1925-1936; Försvarsbeslut utan återvändo Stellan Bojerud, lärare i militärhistoria vid FörsvarshögskolanWikipedia:
Försvarsbeslutet 1925------------------------------------------------------------------------------
Angående värnplikten i sig:
Jag har sett att många bloggare förordar en yrkesarmé av kvalitetsskäl, med referenser till "Snabba, lättrörliga högteknologiska förband" och välutbildade och motiverade soldater.
Det är klart så att i mitt tycke behövs både och. Dels specialförband som de facto kräver långvarig utbildning och konstant uppdatering, till exempel IT-förband, kommunikation och liknande. Men tittar vi rent kvalitativt på värnpliktsarméer så kan vi konstatera att Israels värnpliktsarmé räknas till bland de bästa, om inte bästa, försvarsmakten i världen idag. De professionella soldaterna får i de flesta länder idag en betydligt
kortare utbildning än vad en svensk värnpliktig får. Det yrkessoldater däremot får är konstant träning...och är självklart mer insatsberedd än någon som blir mobiliserad. Att träna bort "ringrostigheten" tar dock enbart veckor, jämfört med att utbildas från grunden som tar många månader, i värsta fall år.
Beroende på vilket hot som tornar upp sig i framtiden så kanske man inte ska lägga alla ägg i samma korg? Enstaka aggressioner gentemot svenska ekonomiska eller regionala intressen kan säkert fredas bra med en yrkesarmé, medan större konflikter kräver mer folk. Man kan jämföra Kuwaits toppmoderna yrkesarmé och hur snabbt den blev utslagen av Iraks trashanksarmé av dåligt utbildade tvångsvärvade rekryter i det första gulfkriget. Olika hot kräver olika typer av försvar.
Sen finns det ju en poäng i att blanda upp "motiverade"unga yrkessoldater med sansade familjefäder med civil bakgrund...för att undvika flugornas herre-syndromet som kan uppstå i en homogen grupp.
